Catharina Östman växelbrukar

Årets Choraeuspristagare vill skriva koncist

Catharina Östman är en lyrikinriktad författare men har bytt till växelbruk. Hon är årets Choraeuspristagare och belönas med 12 000 euro för sitt författarskap.

– I mina romaner finns lyriska passager, och mina diktsamlingar har haft en tendens att innehålla sviter som tillsammans bildar en handlingsbåge.

– Från början stod lyriken mig närmast, eftersom jag har en förkärlek för att skriva koncist och fokusera på förtätade ögonblick.

– Det musikaliska i språket är också viktigt för mig, och den nivån kan behändigt komma ut i lyriken.

Den som skriver detta kommer osökt att tänka på Gösta Ågren (1936-2020), som på bokmässan i Botniahallen 2014 sade att dikten är granne till musiken.

Just nu är det ändå ett stort romanprojekt som dominerar Catharina Östmans skrivande. Det ska bli en tetralogi, en serie på fyra romaner. Om tetralogin säger Catharina Östman:

– Det började med en lust att skriva något historiskt. Jag började på måfå läsa en bok om Vasas historia. Där fastnade jag för berättelsen om läkaren Mathias Christian Churberg (1813-1865), som sades ha mottagit en bekännelse av en Vöråbo om Vasa brand på dennes dödsbädd – och sedan haft tystnadsplikt fram till sin egen död omkring nio år senare. Jag stimulerades av tanken på hur det skulle kännas att leva vidare med en sådan avgörande sanning i så många år utan att få nämna den för någon.

Vidare forskning visade dock att Churberg knappast suttit vid Vöråbons dödsbädd och att Vöråbon kanske inte ens haft med branden att göra.

I författarskallen

– Berättelsen vred och vände på sig i mitt huvud, och det blev i stället personerna runt Churberg som vaknade till i min författarskalle. I den första av romanerna, "Under graniten glöder lavan", om hans komplicerade son, och i nästa roman om Anna Frosterus, som var dotter till kyrkoherden Benjamin Frosterus och hade en nära relation till Churberg.

Från början var ingen tetralogi planerad utan bara en enskild roman.

– Men materialet har växt och erbjuder så många fascinerande händelser och öden att jag inte har kunnat släppa det. Nu ser det ut att bli hela fyra böcker i serien.

Vad är det som fascinerar så pass att det blir fyra romaner?

– Jag älskar dessa människor. De har haft så speciella liv. Jag kan inte låta bli. Och jag är så lycklig över att ha möjlighet att berätta om dem.

Utmaning och ansvar

Man kan, med anledning av tetralogin fråga sig, om det finns ett dokumentärt "behov" hos Catharina Östman.

– Jodå, det bor en nyfiken och enträgen forskare i mig. Jag har en dragning till att ta avstamp i det dokumentära. Det känns inspirerande att låta sig bindas av vissa ramar. Jag upplever att det stimulerar fantasin.

– Samtidigt är det en utmaning och ett stort ansvar att använda dokumentärt material. Man behöver lära sig att gallra bort, att inte briljera med det så att behovet av litterär slagkraft och fungerande dramaturgi blir satt på undantag.

– Målet är att faktauppgifterna ska vara en stödkorsett, inte en tvångströja – för att använda metaforer som kastats fram av Peter Cassirer.

Skribentens instick: Peter Cassirer (1933-2020) var tyskfödd, flydde undan nazismen till Göteborg och blev svensk språkvetare.

Vad är kärnan i Catharina Östmans skönlitterära skrivande?

– Jag bejakar gärna andras uttalande om att grundläggande existentiella frågor finns i fokus i mitt författarskap. De engagerar mig av födsel och ohejdad vana. Vad finns det i grunden som är viktigare än kärleken och döden – och alla schatteringar däremellan? Jag kan känna ett patos för att skriva till exempel om skuld och ofrihet i relationer. Jag gillar säregna blandningar av rädsla och mod hos mina gestalter. Djupdykningar i det mänskliga psyket är av största intresse. Liksom att lyfta vingarna mot en svårfångad frihetskänsla.

Färgklick i paletten

Catharina Östman har också, vid sidan av det skönlitterära, varit lärare i svenska och engagerad i psalmboksrevisionen. Hon har rent av skrivit två psalmer i 1986 års psalmbok. Vilken tyngd har detta i ditt skrivande?

– Det är ytterligare en färgklick i paletten. Psalmförfattandet har varit givande i och med att det gett möjligheter att så starkt uppleva att ens skrivande så att säga blir taget i bruk och fyller en funktion. Lärarjobbet har bland annat gett mig sociala kickar.

– Men det är inte min huvudfåra. Det är i det skönlitterära som jag hör djupast hemma.

Länk i kedjan

Sista frågan: hur ser du på att bli tilldelad Choraeuspriset?

– Det är ett fint erkännande och en stor uppmuntran, inte minst som jag inte är en estradör som syns på alla arenor utan helst fokuserar på mitt skrivarbete. Det känns bra att man kan finnas i andras medvetande som författare trots detta, i denna mediestyrda värld.

– Michael Choraeus verkar ha varit en person med egna starka värderingar, och jag är gärna en länk i en sådan kedja.

– Det känns också förträffligt, som mina romangestalter skulle säga på 1800-talsvis, att bli tilldelad ett österbottniskt pris. Jag är stolt över att vara österbottning och ha möjlighet att verka också utanför de största farlederna.

Bertel Nygård

Bibliografi
Elegi, Söderströms 1990 (dikter)
Månen vandrar, Söderströms 1992 (dikter)
Äppeltid, Söderströms 1996 (dikter)
Ekorren och Döden, Söderströms 1998 (dikter)
Speglingar av stora hav, Söderströms 2002 (dikter)
Minnen av myrten och andra berättelser, Scriptum 2002 (noveller)
Frihetens tid. Tankar om att upptäcka det möjliga. Eget förlag 2006 (essäer)
droppar av musik, Scriptum 2006 (dikter)
Jag sökte en dröm, Scriptum 2009 (roman)
Tills våra ansikten klarnar, Scriptum 2012 (dikter)
Under graniten glöder lavan. En roman om Waldemar Churberg, Scriptum 2016