Går sin egen oundvikliga väg

Gurli Lindén får Choraeuspriset 2018

Gurli Lindén avslutar vårt samtal med ett par meningar som får bli inledning påintervjun:

– Man måste gå sin egen väg, inte följa någon given mall och aldrig tänka på om man passar in.

– Jag har känt mig tvingad att gå min väg!

Under den långa resan på den oundvikliga vägen har det hänt mycket. Det har blivit så många böcker att Gurli själv tappat räkningen, ”men skriv drygt tjugo”, säger hon. En senare uppdatering ger besked om att antalet i april 2018 är så många som 24, plus antologier och annat. Gurli Lindén har varit med och grundat tre förlag och varit styrelsemedlem och ordförande i det första, Författarnas andelslag, i ett par decennier. De båda övriga är Rosengårdens förlag och Minimal förlag.

Gurli Lindén skriver i olika genrer, lyrik, romaner och annan prosa. Mest har det blivit lyrik.

Intresset för böcker och skrivande började tidigt. Gurli Lindén säger att hon skrev tonårsdikter, ”vilket tonåringar brukar göra”. Men boken fanns med i bilden mycket tidigare. I hemmet i Öja fanns ett bokskåp, något som på den tiden, 1940-talet, bör ha varit tämligen ovanligt i ett småbrukarhem. Hon hungrade efter läsning och sökte böcker överallt, rent av under golvplankorna på kallvinden. En gång hittade hon H C Andersens ”Tummelisa” och blev lycklig.

Hennes lärare i folkskolan var författaren Sven-Olof Högnäs.

– Han betydde mycket för min läsning och för mitt skrivande.

Det egna, aktiva skrivandet tog fart när Gurli, född 1940, var i trettioårsåldern. Före det hade ungdomsdrömmen att bli modedirektris fört henne till Stockholm och Skandinaviska tillskärarakademin. Hon drömde om Paris men återvände till Österbotten och bildade familj. Familjen drev en bensinstation med café i Jeppo.

Sjuttiotalet en explosion

1970-talet blev en vändning i Gurli Lindéns liv och skrivande.

– Jag kände att jag måste börja göra något med mitt liv. Jag sökte kontakt med andra skrivande människor och Författarnas andelslag grundades 1973. Förlaget fick en enorm betydelse.

Hon har i annat sammanhang talat om att det som hände vid den här tiden kom som en explosion.

Författarnas andelslag föddes som sagt 1973, och samma år förlöstes Gurli Lindéns första bok, en diktsamling med titeln ”Att resa sig”. Hennes diktsamling och Erik Ågrens roman ”Sårad” var de första volymerna som gavs ut på det nygrundade andelslaget. Vi diskuterar inte så mycket enskilda verk i det här samtalet, men förstlingsverket talar vi något om. Gurli Lindén:

– Det fanns ett uppdämt behov som nu resulterade i den första boken. Jag var mycket nervös innan, men sedan kändes det bara bra.

Gurli Lindén stöttades av de andra i Författarnas andelslag. Hon betraktar den debatt om det regionala som fördes på 1970-talet, främst i Vasabladet, som mycket livgivande och viktig. Gurli nämner särskilt Vasabladets dåvarande chefredaktör Birger Thölix, som hade stort inflytande i den regionala mobiliseringen.

Debutboken ”Att resa sig” fick goda recensioner.

– Jag fick stipendier och kunde fortsätta.

Nödvändig fördjupning

Gurli Lindéns författarskap är mångfasetterat, men vi ska inte dissekera det i detalj i denna framställning. Låt det bara bli sagt att där finns en tydlig periodisering, vilket Gurli själv håller med om. Sjuttiotalets sociala
uppvaknande, feminism, regionalism och internationalism följdes på 1980-talet av en fördjupning, en resa in i en mer mytisk, senare andlig dimension. Antagligen ett följdriktigt resultat av allt det övriga engagemanget, en nödvändig fördjupning.

Det har – som sagt – till övervägande del blivit lyrik i Gurli Lindéns produktion. Men nu följer ett viktigt men. När resan blir mer andlig kliver bildkonstnären Hilma af Klint (1862-1944) in i bilden. Hilma lägger beslag på största delen av Gurli Lindéns 90-tal.

– En ny, mytisk värld hade kommit till mig i början av 80-talet. Min bok ”Maras ö” (1984) var annorlunda, avvikande från det jag tidigare skrivit. Det var en utopi, trots det feministiska budskapet.

Hilma af Klint innebar mycket nytt för Gurli. Hon sammanställde Hilmas handskrifter till två böcker som utkom på Rosengårdens förlag. I dag är Hilma af Klint erkänd som en av modernismens stora banbrytare. Det andliga arbetet med Hilma af Klint var viktigt. Att vistas i hennes andevärld gav en lättnad och en ytterligare fördjupning.

– Jag var faktiskt tjugo år före min tid, säger Gurli om sitt engagemang i Hilma af Klint.

Diktaren en skulptör

Gurli Lindén har ägnade mycket av sitt 90-tal åt att skriva prosa, men trots det blev det ändå tre diktsamlingar under den tiden. Lyriken har dominerat under i stort sett hela författarkarriären.

– Det har alltid legat närmast till hands för mig att ta till pennan och göra det i lyrikens form.

– Jag tycker om att skala av och koncentrera.

Hon jämför diktaren med en skulptör:

– Det första kommer spontant men är bara ett råmaterial. Det skriver jag alltid för hand. Sedan bearbetar jag, slipar och polerar. Ungefär som en skulptör, brukar jag tänka.

Det som drivit och driver författaren Gurli Lindén är behovet av att förklara sin plats i världen. Eller uttryckt i mer allmänna ordalag söka förklaringar till vad allt i en djupare mening egentligen handlar om.

– Grunden är uttrycksbehovet. Jag söker svar på frågan var jag finns i allt detta som är världen. Jag vill se mig själv i ett större sammanhang.

– Men, och det är viktigt, det är inte för min egen skull! Det är för att kunna förmedla något till andra. Det är mera som ett samtal.

Dikten en färdbeskrivning

Gurli Lindén talar om sina böcker som färdbeskrivningar.

– Böckerna beskriver de vägar jag har gått.

Någon har, med all rätt, sagt att Gurli Lindén inte skyggar för de stora frågorna. Kan vi förklara de stora sammanhangen i en dikt?

– Vi kan inte förklara men vi kan fortsätta att söka svar.

– Jag ställde samma frågor redan som barn: vad är döden, vart far vi när vi dör? Jag kände en skräck inför det stora.

– Det andliga arbetet med Hilma af Klint var bra. Att vistas i hennes andevärld gav en lättnad och förståelse.

Om det är svårt att förstå världen kan det ibland också vara knepigt att fullt ut begripa en dikt. Författaren och journalisten Göran Greider har betonat att han skriver dikter som alla kan förstå. Måste man förstå en dikt?

Blixtsnabbt svar från Gurli Lindén:

– Nej! Absolut inte!

– Alla behöver inte förstå allt men alla kan fråga sig ”vad säger dikten mig?”.

Gösta Ågren har jämfört med musiken och sagt: ”I musiken förstår vi inte heller allt”.

Gurli Lindén:

– Jag har blivit alltmer intresserad av dikten som musik. ”Den sjungande kratern” (2017) är byggd som en symfoni. Jag vill göra mer av den sorten.

En ”sportjournalistisk” fråga: vilka författare har du som förebilder, föredömen och kanske rent av favoriter?

– Svårt att svara på. När jag var barn var givetvis Astrid Lindgren favorit. Jag slukade allt av henne som jag kom över.

– Det går i perioder. I tonåren var det Edith Södergran. Hon var viktig när jag skulle börja skriva dikter. Hagar Olssons roman ”Chitambo” hade också stor betydelse.

I dag är den ständige Nobelkandidaten, romanförfattaren Haruki Murakami en favorit. Gurli blir ivrig, närapå exalterad när hon nämner namnet.

Efter närapå ett halvt sekels skrivande och följaktligen kritikers utlåtanden blir frågan hur Gurli Lindén upplevt den tiden.

– I allmänhet har jag fått positiva recensioner. Och jag har fått stipendier och understöd, som gjort det möjligt att fortsätta arbeta som författare.

Men priser har inte precis regnat över henne. Det har ändå blivit några, och hon vill särskilt nämna Edith Södergran-priset från 1987.

Nu faller också en skur från Olof och Siri Granholms stiftelse för den svenskösterbottniska litteraturen.

Bertel Nygård

Gurli Lindén – bibliografi

Att resa sig, Författarnas andelslag (1973)
Vägar att gå, Författarnas andelslag (1974)
Bli till, Författarnas andelslag (1976)
Brännmärken, Författarnas andelslag (1977)
Fosterjord (foto: Valdis Oskarsdottir), Författarnas andelslag (1979)
Första damernas, Författarnas andelslag (1979)
Avtryck av tankar, resor, utrop, Författarnas andelslag (1981)
I tigerns öga, Författarnas andelslag (1983)
Maras ö, Författarnas andelslag (1984)
Den splittrade båten, Författarnas andelslag (1986)
Framtid, Författarnas andelslag (1989)
Pyramid, Författarnas andelslag (1990)
Grodan, Författarnas andelslag (1993)

Vägen till templet. Hilma af Klint – förberedelsetiden 1896-1906, Rosengårdens
förlag (1996)
Sång ur örat, Rosengårdens förlag (1998)
Enheten bortom mångfalden. Två perspektiv på Hilma af Klints verk
(medförfattare Anna Maria Svensson), Rosengårdens förlag (1999)
Myrlod, Rosengårdens förlag (2001)
Varans dröm, Rosengårdens förlag (2003)
Norrut, Rosengårdens förlag (2006)
Röster från Mu, Rosengårdens förlag (2008)
Ordsegel, Ellips (2011)
Djurkrets, Minimal förlag (2014)
Sandstorm / Den rosa öknen, tillsammans med Eva-Stina Byggmästar, Minimal
förlag (2015)
Den sjungande kratern, Minimal förlag (2017)