”Teatern ska vara en värmestuga och en lägereld”

Wasa Teater får årets Choraeuspris

Vi inleder med en fråga som kan låta som traditionell sportjournalistik: hur känns det? Men för säkerhets skull lägger vi till några ord ”... att få ett litteraturpris när det handlar om teater”?
Åsa Salvesen, chef på Wasa Teater, svarar direkt:
– Jag blev extra glad för att det är ett litteraturpris, å teaterns och alla medarbetares vägnar. Det visar att stiftelsen har förstått kärnan i vår verksamhet. Där finns alltid ord i botten, och det litterära är grunden. Vi berättar historier på vårt sätt.
– Vi vill skapa berättelser. Men teater är ett allkonstverk. Det handlar inte bara om dem som står på scenen eller om bara regissören. Det handlar bland annat om en ljudvärld och en ljusvärld och mycket mer. Teater är sceniskt återgiven litteratur, vilket stiftelsens styrelse betonade under sina överläggningar.

En identitetsskapande plats

Vi ställer frågan hur Åsa Salvesen ser på sitt uppdrag som WT-chef i allmänhet.
– Wasa Teater ska vara något som känns angeläget, något som alla österbottningar känner för.
– Det betyder inte att allt måste vara sprunget ur det österbottniska. Ibland behöver vi ett annat perspektiv, men allt vi gör ska vara angeläget. Det finns en viktighetsgrad som är grundläggande.
– Wasa Teater ska vara ett starkt svenskt rum, en identitetskapande plats. Samtidigt som teatern ska vara ett fönster ut till det nordiska och ut till övriga världen. Vi vill att Wasa Teater ska ge möjlighet att smaka på alla nyanser.

Goda textmakare i Österbotten

Det österbottniska har – som syns av det ovansagda, liksom i prismotiveringen – stor betydelse. Då kan man fråga sig vad Wasa Teater kan göra för att stödja att det skrivs mer österbottnisk dramatik.
– Det är en jätteviktig fråga. Vi har bland annat deltagit i REKO-projektet, som var ett treårigt projekt för att ta fram finlandssvensk nyskriven dramatik. Vi måste uppmuntra och ge feedback på bra texter. Goda textmakare finns det av många slag i Österbotten. Jag talar inte enbart om litteratur utan också om musikskapare – och allmänt om behovet av att uttrycka sig.
– Det finns goda berättare, men det är en längre process att få upp dem på scenen. Författare är inte nödvändigtvis pjäsförfattare. Det är ett annat hantverk än att skriva romaner och kräver ett annat språk.
– Det lokala är hur som helst väldigt viktigt för Wasa Teater. Den lokala kunskapen är en viktig röst, viktig för publiken.

Ingenting sker i en handvändning

Finns det tillräckligt med svenskösterbottnisk dramatik och pjästexter? Man kan undra vad Wasa Teater kan göra åt det.
– Aktivt jobba med de aktörer som finns, säger Åsa Salvesen.
– Det är ofta en lång process. Ingenting sker i en handvändning. Det kan ta många år innan något någon skrev kan ses på scenen. Det ställs stora krav. Åsa Salvesen talar om att vara i kontakt med skapande människor, ”vilket vi hela tiden är”.
– Att bygga en teaterrepertoar är som att skapa en symfoni. Olika pjäser ska stödja varandra.
Hon talar om öppenhet och dialog.
– Ta kontakt och presentera dina idéer! Vi kan inte ta ställning till något vi inte har sett eller hört om. Och ha tålamod. Ett nej ska inte ses som något definitivt utan snarare som en länk i en längre process.

Starkt för klassiker på repertoaren

Hittills har samtalet mest handlat om det lokala och regionala. Men hur viktig är den utblickande dramatiken, utblicken mot den omvärld som också vi regionalt engagerade är en del av? Hur ser Åsa Salvesen på klassiker som exempelvis Shakespeare? Hon tvekar inte en sekund.
– Shakespeare är för mig personligen en konstnärlig fixstjärna. Han har sagt allt som behöver sägas och gjort det bättre än de flesta andra.
– Jag är starkt för klassiker på repertoaren, men deras historier måste berättas på ett sätt som blir begripligt för en publik i dag.
– Jag har en känsla av att klassiker uppfattas som något svårt på finlandssvenska scener. Utomlands spelas det alltid klassiker. Vi är jätteförsiktiga, men på finskspråkigt håll är det bättre. Jag såg en strålande ”Hamlet” på Åbo stadsteater nu i våras. Allt handlar om hur man gör de klassiska pjäserna. För mig känns klassiker inte alls som någon främmande tanke.

Det ska myllra av människor på teatern

Vi ber Åsa Salvesen blicka bakåt, se på nuet och tänka framåt. Vi kokar ned det till en kortare fråga: hur ser din drömbild av Wasa Teater ut? Svaret kommer direkt.
– Min drömbild är att det ska myllra av människor nästan dygnet runt. På Wasa Teater ska folk kunna droppa in, träffa kompisar, ta en fika, kolla vad teatern har på gång, få njuta av soppteater till lunchen.
– Teatern ska vara ett ställe där det händer saker, exempelvis hålls föredrag, arrangeras debatter, arrangeras ståuppkomik, ordnas utställningar i foajén. En plats där människor träffas, låter sig roas och underhållas och inser att det är värt att leva.

Människor är sociala varelser

Åsa Salvesen har sagt någonstans att berättandet är lika naturligt som att andas och att människor alltid har samlats runt lägerelden.
– Jag håller fast vid det uttalandet. Vi behöver fortsätta samlas runt lägerelden.
– Jag får ibland höra frågan varför någon äldre pjäs inte tas upp på nytt, eftersom den var så bra förra gången den spelades på Wasa Teater. Jag brukar säga att villkoren inte längre är desamma som för 20 år sedan.
– 2010 kom smarttelefonerna, och världen blev en helt annan än tidigare. Vi blir underhållna utan att behöva prestera något annat än ett knapptryck. Klart det är en utmaning.
– Nu består kicken av ett tryck på en knapp. Tidigare kunde man få en kick av att gå på teater. Men, förklarar Åsa, hon ställer sitt hopp till renoveringen av den 100-åriga teatern.
– Nya Wasa Teater blir ett värmande rum, en mänsklig värmestuga.
– Jämför med de digitala rummen. Vi har behov att träffas, och det är ett starkt ord i vår hand. Människor är sociala varelser. Wasa Teater kan vara lägerelden vi samlas kring.

Platsen där något kittlande händer

Hur tror teaterchefen att dagens publik – österbottningarna överlag – uppfattar Wasa Teater?
– Österbottningen vet att Wasa Teater är en plats där något kittlande händer. När vi hade KAJ:s ”Gambämark” på scenen var det både barn och människor i 90- årsåldern som ringde. Det visar att Wasa Teater fyller en funktion. Åsa Salvesen berättar om andra succéer och konstaterar att det finns ett intresse för Wasa Teater.
– Men det är klart att vi aldrig kan tillfredsställa alla. Men vi ska göra allt för att innas för alla.
Orosmolnet är givetvis ekonomin. Extremt tajt, säger Åsa Salvesen. Renoveringskostnaderna har stigit en hel del, och teatern själv tvingas stå för en stor del av ökningen. Men teatern har också lyckats ordna med en del extern finansiering.
– Det är en krass verklighet vi har att hantera. En del produktioner måste falla bort om inte kommunerna och staten betalar mera.

Föregångare i publikarbetet

Wasa Teater har varit föregångare i det teaterpedagogiska arbetet – eller, med ett rakare ord, publikarbetet. Hur mycket betyder det?
– Enormt mycket. Teatern står för ett spetskunnande, som är unikt i Finland. Vi har hållit på i över tio år, medan andra ännu är i barnskorna.
– Ungefär 6500 människor har under vårt senaste spelår kommit i kontakt med Wasa Teater genom publikarbetet. Det handlar om barn och ungdomar och exempelvis människor i företagsvärlden och vården. Teatern ordnar workshopar, där deltagarna diskuterar frågor som vad teater är och vad det innebär att stå på scenen. Det ger ingångar i olika aspekter av teater och bidrar till att man får tag i tematiken i olika föreställningar.
– Vi kommer att vidareutveckla publikarbetet och ta oss till nästa nivå.

En teater under utveckling

Teatervärlden drabbas inte sällan av konflikter, så också Wasa Teater, framför allt på åttiotalet. Det var både interna konflikter och problem med den kommunala finansieringen. I dag är det betydligt lugnare.
– Teatern är strukturellt annorlunda än på åttiotalet. Det finns en tydlig arbetslagstiftning som man inte kan gå emot, likaså har teatern idag en tydligt definierad ansvarsfördelning inom huset som ger ramar för verksamheten.
– Jag är för ett öppet diskussionsklimat på arbetsplatsen, det är viktigt att kollegernas åsikter hörs. Naturligtvis är det inte alltid konfliktfritt, men överlag har Wasa Teater en god arbetsatmosfär, det vittnar alla de otaliga frilansare som gästspelar på teatern. En ny tid randas för den hundraårsjubilerande teatern i och med den omfattande renoveringen.
– Vi blir en repertoarteater. Vi kan börja varva pjäser och inte spela bara en åt gången. Det blir en helt ny struktur i huset.
– Wasa Teater är en teater under utveckling. Vi måste vara attraktiva och angelägna varje dag. Det är en tuff utmaning. Därför är det viktigt att vi alla, både teatern och ägaren, definierar vilka målsättningarna är inför framtiden och hur vi tillsammans kan uppnå dem.

Inte för stort och inte för litet

Man kan undra vad som fick Åsa Salvesen att söka sig till Wasa Teater 2015.
– Det var flera orsaker. Personligen kände jag det som ett naturligt steg. Det var dags att gå vidare.
– Viktigt var självklart också att Wasa Teater hade ett gott rykte. Teatern var känd för den trevliga arbetsatmosfären, vilket visade sig vara sant. Jag har trivts mycket bra.
– Det är inte för stort, och det är inte för litet. Vi har en vi-anda.

Bertel Nygård